Det är inte ofta ett centralasiatiskt land, (med undantag för Afghanistan), får en helsida i svensk dagspress. Kazakstans nyss inledda ordförandeskap i OSSE kan dock innebära en förändring av detta, vilket Jan Blomgrens artikel i dagens SvD visar. Jordbävningen i östra Pamirbergen i Tadzjikistan innebar dessutom dubbelt fokus på Centralasien idag. (Se svd.se)
Blomgren tar sin utgångspunkt i president Nursultan Nazarbajevs kontroversiella plan att hyra ut 1 miljon hektar åkermark i det glesbefolkade landet till Kina, men fortsätter med en mer allmän kommentar om läget i Kazakstan i samband med ordförandeskappet i OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) som inleddes vid årskiftet. Situationen är onekligen intressant. Alla aktörer – Kazakstans regering och opposition, utländska regeringar samt inhemska och internationella NGO:er – kommer att göra allt för att mjölka så mycket som möjligt ur ordförandeskapet. En viktig fråga som kommer att hamna i fokus är förstås mänskliga rättigheter och president Nazarbajevs allt starkare auktoritära tendenser. För oppostitionen har det på sistone också handlat mycket om fördelningspolitik och trovärdiga åtgärder för att föra landet ur den ekonomiska krisen. (Se tidigare inlägg här och här ) Nazarbajevs åtgärder mot krisen har hittills inte kommit folkflertalet till del, och nu är han alltså beredd att som en desperat åtgärd hyra ut delar av landet. Dessutom misstänks han vara på väg att börja sälja uran till Iran, vilket skulle innebära ytterligare påfrestning på de redan ansträngda relationerna till väst.
Men bakom de stolta deklarationerna om mänskliga rättigheter från EU:s sida kan man också ana en intensifierad strid om naturresurser och infrastruktur i Centralasien. Huvudaktörerna här är Ryssland, Kina och EU. I mer än tio år har EU haft en uttalad ambition att att bygga ett nätverk av transportvägar från sydöstra Europa via Kaukasus till Centralasien kallat TRACECA. Samtidigt arbetar Kina, tillsammans med Asian Development Bank, på ett liknande projekt österifrån – ett projekt som ligger före EU:s i fråga om investeringar. Det tredje transportnätverket är den redan existerande infrastruktur som byggdes upp under sovjettiden, och som därför är inriktad mot Moskva. Rysslands strategi går därför ut på att rusta upp och vitalisera denna infrastruktur. I centrum för dessa strävanden står naturligvis den turkmenska och kazakiska naturgasen, men det handlar också om varutransporter mellan Kina och Europa – även om tåg- och lastbilstranproter knappast kan komma upp i samma volymer som sjötransporterna från Asien. EUCAM (EU Central Asia Monitoring) gav nyligen ut en rapport som förordar en större kraftansamling från EU för att förverkliga TRACECA.
Det ska bli spännande att följa utvecklingen under året och se hur EU lyckas balansera mellan kraven på mänskliga rättigheter och konkurrensen om infrastruktur och resurser med Ryssland och Kina. När EU under hösten lyfte sanktionerna mot Uzbekistan (se tidigare inlägg) skedde det efter ganska blygsamma motprestationer på MR-området från Uzbekistans sida.
English 
Svenska
[…] Kazakstans viktigaste bilaterala relation är utan tvekan den med Ryssland där den nya tullunionen som trädde i kraft 1 januari 2010 troligen ytterligare kommer att stärka Rysslands position i Kazakstan. Som god tvåa kommer förhållandet till Kina. För Kazakstan finns flera fördelar att ha nära kontakter med Kina. Den största vinsten är större säkerhet för landets export av olja och gas. Kazakstan har sedan självständigheten varit helt beroende av de gamla sovjetiska olje- och gasledningarna via Ryssland. Ryssland har kunnat kräva fördelar i Kazakstan för ryska företag samt ta ut höga transitavgifter för kazakisk olja och gas. Under 2009 öppnades nya ledningar till Kina som bryter det ryska monopolet. Vad gäller övriga utrikesförhållanden är USA på tredje plats och EU kommer som avlägsen fyra. För betydelsen av ordförandeskapet i OSSE se tidigare inlägg. […]