Ett seminariereferat av Svenska OSSE-nätverket.

 

Seminarium tisdagen den 12 januari 2016 – Forum Eurasien i samarrangemang med OSSE-nätverket och ABF Stockholm

Talare:

  1. Turkisk inrikespolitik: Elisabeth Özdalga
  2. Turkisk utrikespolitik: Michael Sahlin
  3. Flyktingfrågan och EU: Paul Levin
Turkietseminarium 2016-01-12

Michael Sahlin, Elisabeth Özdalga, Paul Levin, Gunnar Lassinantti (samtalsledare).

 

  1. Turkisk inrikespolitik

Elisabeth Özdalga, professor i sociologi, knuten till Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul som forskare, skisserade det inrikespolitiska läget. Hennes grundton var dyster: det går utför för Turkiet – för demokrati, mänskliga rättigheter, kurdernas ställning och förhållandet till Syrien.

Fram till åtminstone år 2011 såg Turkiets utveckling positiv ut. AKP-partiet, med en islamsk grundåskådning, kom till makten med egen majoritet 2002, sanerade ekonomin, genomförde behövliga reformer av rättsväsen och medier, inledde 2005 medlemskapsförhandlingar med EU. Inflationen minskade på tio år från 50 procent till 10 procent per år, BNP ökade från 3 500 dollar per person till ca 10 000 dollar. AKP drog till sig många liberalt sinnade men ickesekulära väljare.

Men sen har bakslagen kommit ett efter ett. De våldsamma insatserna mot demonstrationerna kring Gezi-parkens framtid i Istanbul 2013 gjorde många bestörta, avslöjandena i december 2013 om en stor korruptionshärva med kopplingar till högsta ort ledde visserligen till åtal mot ministrar – men Erdoğan svarade med omplaceringar inom polisen och åtgärder som undergrävde rättsstaten.

Kurdfrågan såg ut att gå mot en fredlig lösning men när det kurdiska partiet HDP lyckades ta sig in i parlamentet sommaren 2015 svängde Erdogan. Nu slår militären till i kurdiska områden, läget är mer kritiskt än någonsin, sammanfattade Özdalga.

Erdoğan vill införa presidentstyre i landet – men i valet sommaren 2015 gick AKP tillbaka från ca 50 till ca 40 procent.

En hård politisk konfrontation med bl a ingrepp mot mediefriheten avsåg att skrämma folket – och i nyvalet november 2015, som inte var demokratiskt, lyckades AKP med knappt 50 procent åter få majoritet i parlamentet.

Men utsikterna till lösningar är små, menade Elisabeth Özdalga. Erdoğan har inte stöd nog för att ändra grundlagen och införa presidentstyre. Oppositionen är svag, det största partiet, det sekulära CHP, har stagnerat.

 

Elisabeth Özdalga sammanfattade det allt svårare läget för yttrandefriheten i följande punkter:

• regimen köper upp medier med hjälp av en ekonomisk pool, dit företagare uppmanas att donera pengar

• medierna ägs ofta av stora koncerner, som är ekonomiskt beroende av regimen för kontrakt

• skattekontroll sker godtyckligt, obekväma medier kan bötfällas med miljarder dollar

• sociala medier kontrolleras

• straffrihet råder mot attacker mot medier och journalister

• tiden i teve fördelas politiskt – i valet i november 2015 fick  AKP och Erdoğan tillsammans ca 40 timmars tevetid – det kurdiska partiet HDP 18 minuter

(Till detta kan läggas att Turkiet har flest fängslade journalister i hela OSSE-området; Olof Klebergs anm)

Referat: Olof Kleberg

 

 2.      Turkisk utrikespolitik

Ambassadör Michael Sahlin tog under sitt anförande upp Turkiet och dess utländska relationer.

Han började med att beklaga  attentatet vid Blå Moskén i Istanbul som skett denna dag på förmiddagen och där tio personer dödades och ett flertal skadades, framförallt tyska turister. Michael Sahlin nämnde också att det åttonde turkiska ambassadörsmötet nu öppnats i Ankara vilket innebär att Turkiets alla ambassadörer träffas för diskussion. Huvudtemat är humanitära insatser.

Sahlin gjorde en kort kommentar om Sèvresfreden 1920 som innebar det osmanska rikets upplösning och bildandet av Turkiet. Fredsfördraget ratificerades inte men Atatürk skrev några år senare, 1923, på det så kallade Lausannefördraget där det moderna Turkiets gränser fastställdes.

Turkiet har många problem nu. Relationerna med Ryssland har blivit allt sämre efter nedskjutningen av det ryska planet. Han nämnde som en kuriositet att under ett FN-möte i Turkiet gled ett ryskt fartyg lastat med missiler under bron i Bosporen på väg till Krim. Enligt en gammal uppgörelse har Ryssland rätt att frakta gods från Svarta Havet genom Turkiet.

Valet 2011 gav APK egen majoritet. Därtill kom den arabiska våren och allt såg bra ut. Turkiet höll en slags neo-osmansk hållning och ville gärna se Turkiet som en regional sunniislamsk stormakt  och intog en mer offensiv politisk hållning. Turkiet höll vid denna tid god kontakt med alla sina grannar – något som nu drastiskt har förändrats. Michael Sahlin menade att Turkiet helt missbedömde situationen vid tiden för den arabiska våren.

Erdogan höll tidigare goda kontakter med Assadregimen men bröt kontakterna  och stödde den väpnade kampen under den arabiska våren i tron  att det muslimska brödrarskapet skulle ta över. Turkiet har nu problem med ALLA sina grannar. De för, kan man säga, olika slags ”krig”;  mot IS, förhandlingar med USA om hur kampen mot IS ska genomföras, kampen mot PKK mm. Även om Turkiet vill föra kampen mot IS är deras främsta intresse trots allt att föra en kamp mot PKK-gerillan. Sahlin påpekade att Turkiets aktivitet gentemot IS egentligen inte har IS som främsta mål utan kurderna.

Den amerikansk–iranska överenskommelsen om kärnbränsle innebär en stabilitet i Iran. Dock ses inte denna överenskommelse med blida ögon av Israel, Saudiarabien och Turkiet som istället ser Iran som ett ökat hot i Mellanöstern.  Efter avrättningarna i Saudiarabien har relationen mellan Iran och Saudiarabien blivit instabil. Det ryska ingripandet i Syrien ökar också instabiliteten och konflikten i området.

För Turkiets del har den ryska aktiviteten i Syrien inneburit en ”katastrof” eftersom Ryssland stödjer Assad vilket Turkiet inte alls gör. USA vill arbeta mot IS mer än mot Assad men är inte så hårt som Turkiet skulle önska. Turkiet har velat införa en buffertzon vid gränsen mellan Syrien och Turkiet.  USA stödjer detta men förslaget hindras av Ryssland.  Assad sitter kvar vilket inte alls är vad Turkiet tänkt sig. För Turkiet är också den kurdiska komponenten i norra Irak ytterligare ett problem.

För Turkiet finns många motgångar nu och frågan är hur regeringen ska hitta en bra balans.

En möjlighet är att ”backa” d v s vända sig mer mot Väst eller dansa efter Sauds pipa, dvs närma sig det sunnimuslimska Saudiarabien.

Referat: Anki Wetterhall

 

3.      Flyktingfrågan och EU

Mycket står på spel nu både för både Turkiet och EU. Enligt Paul Levin, föreståndare för Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet, måste EU samarbeta med Turkiet men utan att göra avkall på sina principer om demokrati och mänskliga rättigheter. Länderna i EU måste visa att de har kontroll över sina gränser om inte extremrörelserna ska komma till makten.  Extremrörelserna har varit framgångsrika i hela EU. Det gamla systemet i Europa riskerar att kollapsa.

Ett samarbete mellan EU och Turkiet är nödvändigt men det är en svår balansgång, menade Paul Levin. Detta gynnar Erdoğan som håller på att lämna de demokratiska ideal som man tidigare hade förhoppningar om att han skulle utveckla Turkiet mot. Rent praktiskt har Turkiet inte levererat till EU vad som utlovats. Visserligen har flyktingströmmen till Europa minskat men det kan lika väl bero på att vintersäsongen inletts.

I Turkiet är man å andra sidan tveksam till om de utlovade pengarna från EU kommer. Det är nämligen medlemsländerna själva som ska betala ut nästa del av de utlovade medlen. Att Angela Merkel besökte Turkiet under själva valrörelsen var ett stort stöd för Erdoğan som tenderar att underminera EUs status som försvarare av demokrati och mänskliga rättigheter.

 

Det är viktigt att skilja på två processer, underströk Levin. Turkiets möjligheter att närma sig ett EU-medlemskap måste ske enligt samma principer som för andra länder medan förhandlingarna om flyktingarna är en kohandel.

Ett litet hoppfullt förslag har dock presenterats av Merkel, nämligen att enskilda länder i EU åtar sig att ta emot ett visst antal flyktingar dvs. ”a coalition of the willing”. Det skulle hjälpa Turkiet att klara av sin svåra situation med ett par miljoner flyktingar.

Referat: Åsa Murray

 

 

 

 

Taggar → 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *