Bild Issyk Kul 1I dagarna hölls den sjätte årliga konferensen i Ural Altay PEN Solidarity Network, ett nätverk inom PEN International vars syfte är att stärka samarbete och stödja skribenter inom den ural-altaiska språkfamiljen. Nätverkskonferensen tog vid efter PEN Internationals världsomspännande kongress, som avslutades i Bisjkek förra torsdagen.

Deltagarna i nätverkets separata möte reste från Bisjkek till en vackert belägen hotellanläggning vid den stora bergssjön Issyk Kul i ”de himmelska bergen” i nordöstra Kirgizistan. Under två dagar diskuterade de 15 deltagarna (en kraftigt decimerad skara p.g.a. diverse krockar med andra arrangemang samt den islamiska högtiden Qurban eid) teman som på olika sätt berörde yttrandefrihetens förutsättningar och gränser, men även språkhistoriska frågor togs upp. Dessutom fanns förstås inslag av poesiläsning och andra kulturella aktiviteter. Liksom PEN International som helhet är ju också detta nätverk en sammanslutning för författare och skribenter. Själv var jag inbjuden som gästtalare på temat religion och yttrandefrihet, och fick därigenom möjlighet att lära känna ett antal kulturpersonligheter både från Centralasien och från relaterade språkområden i andra delar av världen.

Nätverket bygger på idén om den ural-altaiska språkfamiljen, som enligt teorin omfattar de turkiska, mongoliska och finsk-ugriska språkgrupperna, samt även japanska och koreanska. (Inom den språkhistoriska forskningen finns det sedan gammalt olika skolbildningar när det gäller denna språkfamilj och hur vid den egentligen kan göras.) På tidigare nätverkskonferenser har representanter för alla dessa språkgrupper deltagit. Denna gång finns inga japanska och koreanska deltagare på plats. Inte heller mongoliska. Men den finsk-ugriska språkgruppen representerades av en delegat från det ungerska PEN-centret. Huvuddelen av deltagarna tillhörde det turkiska språkområdet, från Turkiet till Xinjiang – eller Östturkestan, som den uiguriska självständighetsrörelsen kallar sitt land.

Nätverket arbetar mycket med språkrättigheter, eftersom flera av språken inom detta område befinner sig under olika former av hot. Några andra – inte minst några av turkspråken i forna sovjetiska Centralasien, t ex. Just Kirgizistan – befinner sig istället i en uppvärderingsprocess i och med självständigheten efter Sovjetunionens fall. I båda fallen blir frågor om språkrättigheter och språkstatus viktiga. Att stärka språkrättigheter är sedan 2011 (Den så kallade Girona-deklarationen) en central målsättning för hela PEN International.

Ett annat viktigt verksamhetsområde är att stödja fängslade och förföljda författare. Ett aktuellt fall gäller den uiguriske professorn och författaren Ilham Tohti, som den 23 september dömdes av kinesiska myndigheter till livstids fängelse för ”separatism”.

Det fanns också gäster från andra språkgrupper. Det iranska PEN-centret i exil representerades av en deltagare, och två personer med ambitionen att starta ett tadzjikiskt PEN-center deltog också i syfte att lära sig mer om nätverket. Tadzjikiska ingår dock inte i den ural-altaiska språkfamiljen, utan är nära släkt med nypersiskan och räknas därmed till den indoeuropeiska familjen. Slutligen var även det oberoende kinesiska PEN-centret (Independent Chinese PEN Center, ICPC) representerat av poeten Bei Ling, som befinner sig i exil sedan år 2000. Inom PEN International finns både ett oberoende kinesiskt PEN-center och ett mer regimvänligt, baserat inom Kina. Enligt Paul Finegan, som deltar i nätverksmötet för att informera om processen för att bilda ett nytt PEN-center, är det ofta en känslig balans hur ett PEN-center ska förhålla sig till nationella regeringar, om det överhuvudtaget går att ha ett PEN-center i ett visst land eller om det bara kan fungera i exil. I Kinas fall finns alltså både och – och bägge deltar i PEN International på lika villkor. Exilcentret ICPC har sedan tidigare ett samarbete med det uiguriska PEN-centret, vars medlemmar likaledes befinner sig i exil p.g.a. politisk förföljelse – och inte minst de repressiva åtgärderna mot det uiguriska språket i Kina, vilket förstås särskilt drabbar författare och skribenter.

Platsen för nätverkskonferensen valdes delvis p.g.a. att den globala kongressen hölls i Bisjkek och deltagarna därmed redan var på plats i Kirgizistan, men också p.g.a. att landet igår i den språk- och kultursfär som nätverket omfattar. För de uiguriska deltagare som befann sig i långvarig exil från kinesiskt kontrollerat territorium är detta så nära de kan komma sitt hemland. På väg upp mot bergspassen som skiljer dalen där Bisjkek befinner sig från Issyk Kul, pekar nätverkets ordförande, Kaiser ÖzHun, på en skylt som visar att hans hemstad ligger endast ca 30 mil bort. Dit har han inte kunnat återvända på 16 år.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *