Karta över Kirgizistan

Efter oroligheterna i södra Kirgizistan i mitten av juni 2010 och den åtföljande folkomröstningen i slutet av månaden har livet till en del återgått till det normala. De kirgiziska myndigheterna håller på med en officiell undersökning av oroligheterna i juni och det är här problemen börjar. Det är sedan tidigare känt att poliskåren i Kirgizistan nästan uteslutande består av kirgizer och att polis och säkerhetsstyrkor liksom borgmästaren i Osj är genomkorrumperade. Detta i kombination med den passivitet som säkerhetsstyrkorna visade mot den kirgiziska mobben under den etniska konflikten i juni bådade inte gott för en oberoende undersökning.

I en rapport från Human Rights Watch (HRW) som publicerades den 14 juli dokumenteras en lång rad förbrytelser som de kirgiziska säkerhetsstyrkorna från såväl polis som inrikesministerium gjort sig skyldiga till. Det börjar redan vid själva arresteringen som ofta sker under vapenhot och utan ordentlig dokumentation. Anhöriga hotas och informeras inte vart de arresterade förs. De varnas ofta vid hot om repressalier för att klaga eller hyra advokater. HRW har i minst 30 fall dokumenterat olika former av våld mot de anhållna av polis och säkerhetsstyrkor, se DN. Det rör sig bland annat om slag med gevärskolven, brännande med cigarettfimp eller upphängning i fötterna och slag mot fotsulorna. Kirgizistan har undertecknat konventionen mot tortyr och det dokumenterade våldet är klara fall av tortyr som Kirgizistan har en skyldighet att beivra. Det kirgiziska riksåklagarämbetet har också den 10 juli 2010 uppmanat landets polismyndigheter att följa lagen.

Dessa förbrytelser är allvarliga nog för att inge stor oro och visar hur svag kontroll regeringen i Bisjkek har över södra delen av landet. Det som gör situationen speciellt olycksbådande är att i stort sett endast uzbeker utsätts för arresteringar och åtföljande tortyr. Kirgiziska myndigheter har vägrat uppge den etniska fördelningen av de arresterade. Situationens allvar blir klar när rapporterna om hot mot advokater som försvarar uzbekiska klienter och misshandel av uzbeker som vill besöka sina anhöriga i arresten också vägs in i bilden. Tydligare kan inte argumenten för en oberoende internationell undersökning göras. De kirgiziska myndigheterna är dessvärre oförmögna inte bara att genomföra en opartisk undersökning utan också att garantera grundläggande respekt för mänskliga rättigheter i Kirgizistan genom att förhindra tortyr utförd av landets egen poliskår. Det är dessvärre ingen bra start för ett nytt och mer demokratiskt Kirgizistan och en försoning mellan folkgrupperna.

I en positiv utveckling på fredagen den 16 juli har Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) beslutat sända 52 polisobservatörer till Osj och Jalal-Abad i södra Kirgizistan, se DN och SvD. De två städer som drabbades värst under den etniska konflikten i mitten på juni. President Roza Otunbajeva har vid flera tillfällen bett om internationell hjälp för att hjälpa Kirgizistan att stabilisera situationen i området. Poliserna från OSSE skall vara obeväpnade och bland annat hjälpa till med utbildning av den kirgiziska polisen. I ljuset av hur de kirgiziska säkerhetsstyrkorna hittills har  uppträtt är det hög tid för såväl utbildning som internationella observatörer i området. Nästa steg är en oberoende undersökningskommission som både kirgizer och uzbeker kan ha förtroende för.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *