Kirgizistans flagga

Kirgizistan har skakats av de värsta etniska konflikterna på 20 år och 400 000 medborgare, de flesta av dem etniska uzbeker, är på flykt undan våld och förföljelse. Vem som helst skulle anta att den provisoriska regeringens fulla uppmärksamhet skulle vara riktad mot krisområdet kring städerna Osj och Jalal-Abad i södra delen av landet. Det rapporteras att 70 % av de centrala delarna i Osj är eldhärjade eller på annat sätt skadade.  En stor humanitär katatstrof är under uppsegling och internationella hjälporganisationer som FN och Röda korset arbetar för högtryck med att föra in hjälp till alla behövande. Rapporterna de senaste dagarna talar allt tydligare om att en etnisk rensning som främst drabbat den uzbekiska minoriteten ägt rum.

Vad sysselsätter sig då den provisoriska regeringen med? Det måste vara något viktigt eftersom det tagit en vecka efter att oroligheterna bröt ut innan någon av de ledande medlemmarna i regeringen har tagit sig tid att besöka Osj eller Jalal-Abad. Till slut har idag fredagen den 18 juni Roza Otunbajeva, den tillförordnade presidenten, besökt krisområdet, se DN och SvD. Kirgizerna i södra Kirgizistan må nästan vara ursäktade om de stöder den förre presidenten Kurmanbek Bakijev. I en intervju med den ryska tidningen Kommersant har hon också äntligen erkänt att antalet dödsoffer troligen överstiger 2 000 personer, se VG. Det hade varit viktigt om Roza Otunbajeva även besökt ödelagda uzbekiska områden under sin tid i Osj, vilket hon tyvärr valde att inte göra.

Ta bara den vice ordföranden i regeringen, Azimbek Beknazarov, som ägnade torsdagen åt att utlysa en presskonferens för att diskutera problem med semesterhem runt sjön Issyk-kul (Varma sjön) i nordöstra Kirgizistan som någon kazakisk affärsman har kommit över på olaglig väg. Beknazarov lyckades också i ett uttalande göra den märkliga kopplingen att om inte Storbritannien utlämnar Maxim Bakijev, son till förre presidenten, så skall Kirgizistan stänga den amerikanska flygbasen, Manas, utanför Bisjkek. Oaktat att dessa två frågor inte har med varandra att göra.  Det vittnar också om en okunskap om hur rättssystemen fungerar i Väst.

Regeringen säger sig arbeta med att säkerställa att folkomröstningen om den nya konstitutionen kan hållas den 27 juni. Denna iver kan av demokratiska skäl allvarligt ifrågasättas när en stor del av landet nyligen haft undantagstillstånd och nästan 10 % av befolkningen befinner sig på flykt.  Det hela blir än mer tveksamt och oroande när det visar sig att det fortfarande inte finns någon officiell översättning av förslaget till uzbekiska. En betydande minoritet som just utsatts för etnisk rensning får ännu ett slag i ansiktet. Det sänder också varningssignaler inför framtiden om minoriteternas rättigheter i Kirgizistan. Situationen blir än allvarligare när man tar i beaktande att de uzbekiska TV-stationerna varit stängda sedan lördagen den 12 juni på order av den provisoriska regeringen. Detta försvårade allvarligt möjligheterna att få ut information till uzbekerna i Kirgizistan under krisen.

Roza Otunbajeva, tillförordnad president i Kirgizistan

Det tog en vecka innan den provisoriska regeringen tog bladet från munnen och erkände de nya högre dödssiffrorna från södra Kirgizistan. Roza Otunbajeva har talat om en undersökning men ännu inte tillräckligt tydligt. Det måste stå helt klart att händelserna i söder skall undersökas och att ansvariga, såväl lokala makthavare som enskilda poliser, militärer och våldsverkare, oavsett nationalitet skall ställas inför rätta. Roza Otunbajeva har ett speciellt ansvar för att den kirgiziska nystarten inte hamnar fel från början. Att börja med att sopa en etnisk konflikt under mattan eller helt skylla den på utländska provokatörer och familjen Bakijev vore att omöjliggöra en försoning mellan kirgizer och uzbeker samt att sända en farlig signal inför framtiden. Det är bara att hoppas att den provisoriska regeringen får lite råg i ryggen de närmaste dagarna och börjar ta itu med de verkliga problemen i landet.