Karta över Turkmenistan

Ett besked nådde oss den 10 juli 2010 från Turkmenistans huvudstad Asjgabat att president Gurbanguly Berdimuhamedow hållit ett tal och uttalat sig för att tillåta privat ägande av tv, radio och tidningar och även för ett införande av flerpartisystem. Fast med det sistnämnda skulle man inte ha för bråttom. President Berdimuhamedow tog över i Turkmenistan efter den bisarre företrädaren Saparmurat Nijasov 2006. Det fanns då stora förhoppningar om att Turkmenistan skulle öppna sig mer mot omvärlden. De flesta av dessa förhoppningar har kommit på skam och Turkmenistan fortsätter att vara ett slutet och isolerat land. Att Turkmenistan ändå inte ligger sämre till beror på de stora tillgångar av gas som finns i landet. Sedan tidigare finns gasledningar till Ryssland och i december 2009 öppnades en ny ledning via Uzbekistan och Kazakstan till Kina.  Gasen garanterar en jämn ström av dollar till statskassan. Det mesta av detta kommer inte befolkningen till godo men i alla fall en tillräckligt stor andel fördelas för att direkt nöd skall undvikas.

Turkmenistans president Gurbanguly Berdimuhamedow

Gurbanguly Berdimuhamedows regering består fortfarande av många av Nijasovs män som uppenbarligen har svårt att tänka nytt. Det finns idag tydliga tecken på en ökande personkult kring Berdimuhamedow. En nyligen utkommen hyllningsbok om presidenten ”Sonsonen uppfyller farfaderns drömmar” skulle fått Stalin att nicka igenkännande och den skall nu anbefallas till läsning i landets skolor och universitet. Boken talar tyst om företrädaren Saparmurad Nijasov. I ett tal i maj till en församling av äldste talade Berdimuhamedow om att skapa ett nytt landsbygdsparti i Turkmenistan. Det enda parti som är tillåtet idag är det gamla sovjetiska kommunistpartiet som döpts om till det demokratiska partiet. Det är i detta ljus som Berdimuhamedows tal om ökat privat ägande inom mediesektorn skall ses. Kontrollen av media kommer på samma sätt som kontrollen av politiken att innehas av den  styrande eliten. Att det på papperet finns flera partier eller privat ägande av medier saknar betydelse. Men alltid lurar det någon i väst.

President Berdimuhamedows tal var möjligen också inspirerat av den strida ström av besökare som tittat förbi i presidentpalatset i Asjgabat. FN:s generalsekreterare var där i mars och i juni trakterades representanter från bland annat OSSE, USA och Frankrike den turkmenska gästfriheten. Alla tyckte de sig märka tendenser till en förbättring av situationen i Turkmenistan. Den franske ambassadören Francois Zimeray fick visserligen inte besöka de politiska fångar han önskade. I ena stunden konstaterade Zimeray att inga förbättringar skett vad gäller mänskliga rättigheter sedan 2006 för att i nästa mening berömma den turkmenska ledningen för goda intentioner. Han tyckte vidare att det var kontraproduktivt att kritisera Turkmenistan för polisbrutalitet, erbarmliga fängelser och politiskt kontrollerade rättegångar. Detta samtidigt som organisationen Läkare utan gränser har lämnat landet på grund av de omöjliga arbetsvillkoren och de turkmenska myndigheternas bromsande av hälsoarbetet i landet. Ambassadör Zimerays uttalanden banade väg för den franske utrikeshandelsministerns Anne-Marie Idracs besök i Asjgabat. Det franska företaget Bouygues vill bygga fler marmorpalats i staden.

Fransmännen är inte ensamma i sitt dubbelspel och sin uppvaktning av Turkmenistan ty utan turkmensk gas blir det svårt att bygga en gasledning till Europa under Kaspiska havet och Turkmenistan har dessutom en lång gräns till Afghanistan som bör bevakas väl. Asjgabat har mycket lite att frukta från väst och behöver inte genomföra några reformer. Att ibland slänga ett eller annat köttben i den internationella diplomatins namn innebär ingen större uppoffring. Få tecken tyder på en förändring av regimens grundläggande strukturer inom en snar framtid. Inga nyheter från Turkmenistan med andra ord.

One Response to Inga nyheter från Turkmenistan

  1. […] en vecka sedan bloggade jag om Turkmenistan och de tendenser till förnyad personkult och oförändrat auktoritärt styre som präglar landet. […]