Abchaziens president Sergej Bagapsj avled i morse på ett sjukhus i Moskva (DN), bekräftar hans officiella hemsida. Han genomgick en lungoperation för en vecka sedan, men tillståndet förvärrades under veckan. Han hade då tillfälligt överlämnat sina åtaganden till vicepresident Alexander Ankvab.

Sergej Bagapsj

Bagapsj återvaldes 2009 till president i svartahavsstaten Abchazien, som endast erkänns av Ryssland, Venezuela, Nicaragua och den mikronesiska ön Nauru. Resten av världen ser fortfarande landet som en del av Georgien, även efter det att georgiska trupper förlorade kontrollen över de sista delarna av Abchaziens territorium i och med augustikriget mot Ryssland 2008.

Bagapsj blev alltså den som fick äran av det ryska erkännandet av landet, men han kan också sägas vara en politiker med en kompromissinställning i viktiga frågor. Han studerade i Tbilisi i sin ungdom och var en av ledarna inom georgiska Komsomol, men han var verksam i Abchazien större delen av sitt liv, bland annat som direktör för ett energibolag, innan han ställde upp i presidentvalet 2004. I det valet utropades  hans motståndare Raul Chadzjimba först till segrare, men efter protester hölls ett omval, där Bagapsj blev president med Chadzjimba tillfälligt som vicepresident. Resultatet av valet var intressant, eftersom Moskva ganska öppet hade stött Chadzjimba. Bagapsj har också haft goda relationer till Moskva och president Medvedev  prisade i morse honom som en ”övertygad företrädare för vänskapen” mellan länderna. Något annat har heller inte varit ett alternativ, så länge abchazierna känt osäkerhet inför hotet från Georgien. Men han var också övertygad om Abchaziens rätt till oberoende och möjlighet att överleva som självständig stat.

Men nu när det hotet inte längre känns lika akut kommer meningsskiljaktigheter i dagen. Nyligen var det till och med tal om oenigheter om gränsdragningen mot Ryssland och bland annat har den ortodoxa kyrkan i Abchazien splittrats mellan anhängare till Moskvapatriarkatet och en i praktiken autonom kyrka (Moskvapatriarkatet erkänner hittills georgiska ortodoxa kyrkans jurisdiktion i Abchazien, även efter Moskvas politiska erkännande). Men de största problemen är ekonomiska. Abchazien har regler som säger att egendom inte får förvärvas av utlänningar (inklusive ryssar), något som gett upphov till missnöje i Ryssland och hämmat investeringar. Bagapsj har dock tillåtit kompromisser i frågan.

Abchazien blir inte mindre aktuellt för Ryssland när upptakten till vinter-OS i Sotji 2014 tar fart. Abchaziska gränsen ligger bara kilometer från Sotji och Ryssland försöker neutralisera alla problem med det av omvärlden icke erkända Abchazien till dess (Georgien däremot vill gärna se det omvända; bland annat röstade georgiska parlamentet för en vecka sedan enhälligt för att ”erkänna” ryska imperiets fördrivning av tjerkesserna på 1800-talet som folkmord). Att det finns konflikter i landet, inte minst mellan olika affärsintressen, bekräftas också av att nu tillförordnade presidenten Ankvab har utsatts för inte mindre än fyra attentatsförsök, det senaste i september i fjol, då hans hus besköts med granatgevär.

Enligt konstitutionen skall presidentval nu hållas inom tre månader. Till dess kommer Ankvab att agera som president och han är också en tänkbar presidentkandidat, anser Aleksej Vlasov vid Moskvauniversitetet. En annan lågoddsare är premiärminister Sergej Sjamba, tidigare abchazisk ”utrikesminister”. Sjamba har satsat på att upprätta goda relationer även med andra än Ryssland, t ex Turkiet och europeiska stater, men han anses som en stark anhängare av Abchaziens självständighet och mot kompromisser med Georgien. Bagapsj har, trots invändningar, varit en anhängare av de s k Genève-samtalen, där företrädare för Georgien och Abchazien samt internationella samfundet diskuterar bland annat säkerhetsfrågor. Med vilket engagemang den dialogen kommer att fortsätta blir en viktig värdemätare på inställningen hos nästa president.

Se också tidigare inlägg om Bagapsj och Abchazien i samband med senaste presidentvalet. Om Abchazien skrev också Torgny Hinnemo tidigare i år i SvD efter en resa dit.