Det Uiguriska självstyrande området Xinjiang (rött) i Kina

Två av de uigurer som misstänktes för helgens oroligheter i staden Kashgar, se tidigare blogginlägg, i norra Kina har skjutits till döds av den kinesiska polisen, se DN och SvD. Tiliwaldi Memtieli och Hasan Turson efterlystes för delaktighet i en attack mot en restaurang inne i Kashgar i söndags. Den kinesiska polisen hade utfäst en belöning på 100 000 kronor för deras gripande. De två hittades och sköts till döds då de gömde sig på en majsåker utanför staden.

Guvernören i Xinjiang, uiguren Nur Bekri, har uppmanat alla att stå eniga mot bakgrund av helgens våldsamma attacker och påpekade att terroristerna är fiender till alla etniska grupper i Xinjiang. I samband med att han besökte skadade på sjukhus i Kashgar lovade han att slå till med full kraft mot dem som iscensatt attackerna och ställa dem inför rätta. Ordföranden för kommunistpartiet, hankinesen Zhang Chunxian, hade tidigare också lovat ett kraftfullt agerande mot våldsverkarna.

I de senaste dagarnas rapportering har de kinesiska myndigheterna talat om de tre onda faktorerna terrorism, separatism och extremism, vilka hotar moderlandets stabilitet och riskerar att i värsta fall splittra Xinjiang från Kina. I de flesta fall när hot mot stabiliteten i Xinjiang diskuteras spelar det ingen roll vilken av dessa tre faktorer som någon står anklagad för. De tre faktorerna är mycket allvarliga i myndigheternas ögon och leder nästan undantagslöst till långa fängelsestraff. Det kan dock vara på sin plats och erinra sig att det sker många protestaktioner i Kina ofta betingade av konflikter om landanvändning. Konflikten i Hotan tidigare i juli 2011 kan ha varit ett exempel. Skillnaden mellan övriga Kina och Xinjiang blir då tydlig. Gäller det en händelse i Xinjiang som berör uigurer blir det nästan alltid tal om terrorism, separatism och islamisk extremism men om bönder eller bybor protesterar på andra håll i  Kina handlar det om en massaktion som det talas tyst om.

Myndigheterna talar ofta om östturkestanska krafter som hotar Kinas närvaro i Xinjiang. Det värsta uttrycket för dessa aktiviteter är naturligtvis terrorismen och den symboliseras av den terroriststämplade Östturkestanska islamiska rörelsen (East Turkestan Islamic Movement, ETIM), se tidigare blogginlägg. Denna organisation, idag baserad i Waziristan i Pakistan, finns förmodligen fortfarande som aktör men kinesiska myndigheter tillskriver med största sannolikhet organisationen ett alltför stort inflytande. En annan av dessa onda krafter, i myndigheternas ögon, är den Uiguriska världskongressen (World Uyghur Congress, WUC) som leds av den tidigare affärskvinnan och politiska fången Rebiya Kadeer, se en recension av hennes memoarer. WUC är en organisation skapad av uigurer i exil och arbetar för ökade kulturella och religiösa rättigheter för uigurerna i Xinjiang. Den kinesiska regeringen betraktar den Uiguriska världskongressen som en avläggare till ETIM.

Som tidigare påpekats är konflikten i Xinjiang mångfacetterad. Stödet för terrorismen bland uigurerna i Xinjiang är mycket begränsat. Frustrationen inför den kinesiska inflyttningen, det ekonomiska utanförskapet och det kulturella förtrycket skall dock inte underskattas. Problemet i en enpartistat som Kina är att det inte finns kanaler att föra fram sitt missnöje när partiet bestämt att det råder etnisk harmoni och goda ekonomiska förhållanden för alla etniska grupper i Xinjiang.

Taggar → 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *