Roza Otunbajeva, ny interimspresident i Kirgizistan
Idag, den 3 juli 2010, har Roza Otunbajeva svurits in som ny interimspresident i Kirgizistan, se SvD och VG. Efter folkomröstningen om ny grundlag den 27 juni 2010 kan president Otunbajeva och interimsregeringen nu börja agera med större auktoritet när de har ett folkligt mandat. Trots de svåra oroligheterna i södra Kirgizistan i mitten på juni deltog över 72 % av de röstberättigade i omröstningen och av dessa röstade mer än 90 % ja till det nya grundlagsförslaget. Den provisoriska regering som styrt Kirgizistan fram till idag kom till makten efter folkliga demonstrationer i huvudstaden Bisjkek i april som ledde till att den förre presidenten Kurmanbek Bakijev tvingades bort från sin post. Han befinner sig för närvarande i landsflykt i Vitryssland.
Installationen av Roza Otunbajeva på presidentposten är det första steget att införa en parlamentarisk demokrati i Kirgizistan där statsministern kommer att få en nyckelroll som den som leder regeringsarbetet. Val till parlamentet planeras till hösten 2010. Alla lagar, utom budgeten, måste dock undertecknas av presidenten för att bli giltiga så utan en fungerande relation mellan president och statsminister kan regeringsarbetet bli mycket komplicerat. Det är oundvikligt att Ukraina dyker upp i minnet. Den maktkamp som utbröt där mellan president Viktor Jusjtjenko och statsminister Julia Tymosjenko förlamade regeringsarbetet på ett mycket olyckligt sätt.
Är det något Kirgizistan inte har råd med så är det ett förlamat regeringsarbete. Antagandet av ny grundlag är bara ett steg för att få ordning på situationen i landet. Förutom en svår ekonomisk kris som pågått i snart 20 år måste en regering ta itu med den svåra etniska konflikt mellan kirgizer och uzbeker som råder i länen Osj och Jalal-Abad. Undersökningar och åtal mot skyldiga måste genomföras på ett objektivt och trovärdigt sätt och här finns anledning till en betydande oro. En av de få som åtalats för mord och uppvigling under krisen i söder är en känd uzbekisk människorättsaktivist som dessutom utsatts för misshandel av polisen under förhören.
Den officiella förklaringen till upploppen och den etniska rensningen är fortfarande att ett bråk på ett kasino i Osj mellan uzbeker och kirgizer den 10 juni 2010 urartade och att denna situation sedan utnyttjades av en tredje kraft för att underblåsa den etniska konflikten. Provokatörer i form av kriminella, legosoldater och islamister skall ha hyrts in av familjen Bakijev och speciellt den avsatte presidentens son, Maxim Bakijev. I de samtal med uzbeker som företrädare för utländska organisationer har haft framkommer alltför ofta en bild av ett aktivt deltagande av kirgiziska militärer och en passiv hållning från den kirgiziska polisen för att denna bild skall förefalla trovärdig. Det må ha förekommit utländska provokatörer men det finns ett betydande lokalt kirgiziskt ansvar för det som inträffat. Borgmästaren i Osj, Melis Mirzakmatov, är en korrupt Bakijevman som lyckats hålla sig kvar främst tack vare den provisoriska regeringens svaghet. Mirzakmatov är en man vars ansvar behöver undersökas. Det är detta lokala kirgiziska ansvar som den nya regeringen måste utreda och utkräva om det skall finnas något hopp om att börja återställa förtroendet mellan uzbeker och kirgizer.
En nyckelhändelse för att förklara den ökade instabiliteten i söder tycks vara Bakijevanhängarnas övertagande av offentliga byggnader i Jalal-Abad den 13 maj 2010. Den provisoriska regeringen bad då den uzbekiske politikern Kadyrjan Batyrov om hjälp. Batyrov och hans uzbekiska anhängare körde bort ockupanterna dagen därpå. Detta uzbekiska inhopp i den kirgiziska maktkampen och Batyrovs senare olyckliga uttalanden om uzbekisk autonomi ökade osäkerheten och inflammerade en redan bräcklig balans mellan kirgizer och uzbeker. Den provisoriska regeringen i Bisjkek har alltså ett direkt ansvar för att situationen försämrades genom att tillåta en korrupt borgmästare att sitta kvar och genom att använda sig av den uzbekiska minoriteten för att befästa sin egen makt. Tacket till den uzbekiska minoriteten från den etniskt helt kirgiziska regeringen har hittills varit en bedövande tystnad. Det är inte acceptabelt i en demokrati.
English 
Svenska