Vy från Osj mot Suleimanberget

Livet börjar mycket sakta återgå till det normala i Osj. Ett viktigt men potentiellt riskfyllt steg togs på söndagen då alla de barrikader som rests under den etniska konflikten mellan kirgizer och uzbeker började röjas bort. Barrikaderna bestod av omkullvräkta bilar, utbrända bilar, fällda träd och annat löst material som snabbt gick att få tag på. Uzbekerna är naturligtvis rädda för att striderna skall flamma upp igen samtidigt som en grupp inser att man måste försöka gå vidare. Hittills verkar allt ha gått lugnt till. Det tog dessvärre inte ens en dag innan den första nya sammanstötningen mellan uzbeker och kirgiziska myndigheter ägde rum. I en jakt på misstänkta förövare gick den kirgiziska polisen så hårt fram i byn Nariman utanför Osj att två personer dödades och 25 skadades, se DN och VG.

Detta aktualiserar på nytt ett stort problem som blivit mycket tydligt sedan striderna började den 11 juni 2010 är hur underrepresenterade uzbekerna är politiskt i den civila administrationen även i södra Kirgizistan där de utgör 30-40 % av befolkningen. I poliskåren, säkerhetsstyrkorna och armén finns knappast några uzbeker alls. Detta förhållande bidrar till att uzbekernas förtroende för myndigheterna i Kirgizistan är mycket lågt.

Det är naturligtvis viktigt att komma ihåg att även om den allra största delen av de 2 000 inofficiella dödsoffer som det nu talas om är uzbeker har även kirgizer drabbats. Alla offer måste erkännas och hjälpas som ett led i en etnisk försoning. Här måste omvärlden vara rättvis i de undersökningar av händelserna som bland annat den biträdande amerikanske utrikesministern Robert Blake efterlyste i sina samtal med den tillförordnade presidenten Roza Otunbajeva under lördagen. Det är viktigt att dessa undersökningar verkligen äger rum denna gång så att allt inte sopas under mattan som efter kravallerna mellan kirgizer och uzbeker i Özgön (Uzgen) 1990 i samband med Sovjetunionens upplösning.

Det berättas också att 20 personer arresterades söndagen den 20 juni misstänkta för inblandning i oroligheterna, se SvD, DN och GP. Det är oklart om det bland dessa personer finns någon av de inhyrda provokatörer som den provisoriska regeringen talar om. Regeringen har skyllt oroligheterna i södra Kirgizistan på förre presidenten Kurmanbek Bakijev och hans son Maxim Bakijev. Dessa skall ha hyrt beväpnade män som åkte omkring i Osj och Jalal-Abad och sköt på både kirgizer och uzbeker för att öka spänningen och få igång kravallerna. Detta är bara en delförklaring till händelserna. Det är tydligt att det har funnits underliggande sociala spänningar som gjorde att upploppen blev så våldsamma.

Den humanitära situationen är fortfarande svår speciellt på de småorter utanför Osj på väg mot den uzbekiska gränsen dit grupper av uzbeker flytt. Sjukvårdsresurserna är begränsade redan från början och det saknas tillräckligt med utrustning och annan materiel för att behandla alla sjuka och skadade. Dessa människor är också ofta svårt traumatiserade och de behöver bli hörda. Det är en annan orsak varför en oberoende internationell undersökning är så viktig. Den humanitära situationen är fortfarande svår vid den kirgizisk-uzbekiska gränsen, men gränsen är inte helt stängd. Det rapporteras om små grupper som är på våg tillbaka till Kirgizistan samtidigt som skadade och sjuka släpps in till Uzbekistan för vård.

Den provisoriska regeringen har också förlängt undantagstillståndet i centrala delar av Osj län till den 25 juni. Detta kommer att göra det nästan omöjligt att hålla folkomröstningen om ny konstitution, se tidigare inlägg, söndagen den 27 juni under demokratiskt acceptabla former i södra Kirgizistan. Risken blir att uzbekerna kommer att se det hela som en kirgiziska konstitution. Omvärlden kan hjälpa till med humanitära insatser och komma med goda råd men framtiden måste invånarna i Kirgizistan ta ansvar för och gestalta själva.

Sverige och Norge har under måndagen den 21 juni beslutat att ge hjälp till Kirgizistan, se SvD och VG.