Fredsjirga i Kabul – Dags för samtal med talibanerna

I fredags, den 4 juni 2010, avslutades en fredsjirga med 1 600 deltagare i Afghanistans huvudstad Kabul. Jirga är ett ord från pashto som betyder stormöte eller rådslag. Det är ett traditionellt sätt att dryfta spörsmål av gemensamt intresse och försöka nå samförstånd. Denna gång var jirgan rådgivande och diskuterade ett förslag från president Hamid Karzai och hans regering om att inleda samtal med talibanerna för att nå fram till en fredsöverenskommelse. Jirgan beslöt att ge Karzai det önskade mandatet och därmed öppna vägen för samtal skriver DN, SR och VG.

Det går som en röd tråd alltsedan samtalen i Bonn hösten 2001 att det internationella samfundet i alltför hög grad har stängt ute det som allmänt kallats talibanerna från alla samtal om fred och Afghanistans framtid. Det är mycket viktigt att skilja på de olika grupper som finns inom talibanrörelsen. Kärnan i talibanerna är fortfarande gruppen runt Mullah Muhammad Omar. Han leder Kandahargruppen som idag troligen är baserad i Quetta i Pakistan. Gruppen är ytterst konservativ och kvinnofientlig och har dessutom haft nära kontakter med det internationella terroristnätverket al-Qaida lett av Usama bin Ladin.

Andra grupper baserade i Norra och Södra Waziristan i Pakistan på gränsen till Afghanistan ledda av bland annat far och son, Jalaluddin och Sirajudin Haqqani har också haft nära kontakter med al-Qaida och de utländska legosoldater som finns knutna till rörelsen i området. Till detta kommer att talibanerna som organisation spridit sig till Pakistan där rörelsen är mer militant och ideologiskt skolad än i Afghanistan. Det finns knappt 30 miljoner pashtuner i Pakistan att jämföra med ungefär 15 miljoner i Afghanistan. Talibanerna är nästan utan undantag pashtuner men inta alla pashtuner är talibaner. President Karzai är som bekant pashtun. Pashtunerna utgör drygt 40 % av Afghanistans befolkning och kan naturligtvis inte uteslutas i en fredsprocess som skall ha någon utsikt till varaktighet.

En stor grupp konservativa pashtuner i Afghanistan har ett traditionellt hat mot de utländska trupperna i landet och klumpas felaktigt ihop med talibanerna. Pashtunerna har slagits mot utländska soldater sedan 1830-talet då britterna försökte invadera landet. Stammarna i provinserna Paktia, Khost och Paktika är exempel på konservativa pashtuner som inte nödvändigtvis är talibaner. Dessa provinser valde även under talibanstyret 1996-2001 sina egna styresmän och i östra Afghanistan fortsatte utbildningen av flickor även i de pashtunska områdena trots att styret i Kandahar önskade annorlunda. Det är denna grupp konservativa pashtuner som Hamid Karzai måste vinna stöd hos för nationsbyggandet i Afghanistan.

De västliga trupperna i ISAF, International Security Assistance Force, har förvisso en viktig uppgift att trygga säkerheten i landet men denna uppgift måste kombineras med stor försiktighet i kontakterna med civilbefolkningen och de felaktiga flygbombningar och drönarattacker som förekommit mot oskyldig civilbefolkning är precis vad som driver många pashtuner att ta till vapen mot utländska trupper och Karzairegimen. Jag lämnar nu därhän den endemiska korruptionen och den omfattande opiumbaserade ekonomin.

Vid en eventuell fredsuppgörelse mellan regeringen och talibaner på lägre nivå, som nu föreslås, kommer regeringen at vara tvungen att kompromissa för att vinna över talibaner och andra konservativa grupper. Detta måste politiker i Europa och USA acceptera. De framsteg som gjorts för kvinnor och barn bör naturligtvis bevaras så långt som möjligt men samtidigt är det oundvikligt att smärtsamma jämkningar kommer att behöva göras. Långsiktigt är fred den enda möjligheten att säkerställa lika rättigheter och möjligheter för alla i Afghanistan. Ahmed Rashids bok om talibanrörelsen kan fortfarande rekommenderas för den som vill veta mer, läs en recension av boken.

Fler artiklar på ämnet:

• Fredsjirgans första resultat – genomgång av fängslade talibaner i Afghanistan
• Offensiven i Kandahar uppskjuten – Nato söker stöd på talibanernas hemmaplan
• Attack mot Natobas i Jalalabad i Afghanistan