Den 7/11 frigavs den uzbekiske oppositionsledaren Sanjar Umarov efter fyra år i fängelse, meddelar Fergana.ru. Frigivningen kommer precis en vecka före utgången av de sanktioner mot Uzbekistan som EU för två veckor sedan beslöt att inte förlänga (se tidigare inlägg).
Sanjar Umarov var ordförande för den så kallade Solskenskoalitionen, en sorts nätverk av oppositionella som kom till under våren 2005 på initiativ av det oregistrerade partiet Ozod dehkonlar (ODP) ”Fria bönder”, och som samlade akademiker, affärsmän och människorättsaktivister. Det här skedde ungefär samtidigt med den så kallade blomsterrevolutionen i grannlandet Kirgizistan, men organisationens uttalade mål var inte att byta regering, utan att inleda en dialog med makten om behovet av politiska och ekonomiska reformer.
Tiden kring 2005 var svår och osäker. Händelserna i Kirgizistan fick den uzbekiska regeringen att anlägga en ännu hårdare attityd mot oppositionella krafter, vilket kulminerade i massakern i Andizjan den 13/5 2005. I oktober samma år greps Sanjar Umarov, och dömdes sedermera för organiserande av kriminell grupp, förskingring, skattebrott och andra ekonomiska brott till 14 års fängelse. (I samband med en senare amnesti sänktes hans straff till 7,9 år. Han nekade till samtliga anklagelser och rättegången anses inte ha levt upp till grundläggande krav på rättsäkerhet.
Att han nu friges efter endast fyra år kan förmodligen ses i samband med att EU beslutat att inte förlänga de sanktioner mot Uzbekistan som infördes efter Andizjan-massakern. Detta i sin tur motiverades från EU:s sida framförallt med att Uzbekistan nu ingår i regelbundna samtal om mänskliga rättigheter. Frigivningen av Umarov kan vara den Uzbekiska regeringens sätt att visa god vilja genom att släppa en symboliskt viktig politisk fånge. Regeringens beteende är dock notoriskt svårtolkat. Häromdagen var jag på ett seminarium där Audrone Perauskiene från Generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd delgav sina erfarenheter av dialogen med Uzbekistan. Vanligtvis, sa hon, passar regeringen på att släppa några politiska fångar inför mötena med EU, men den senaste gången hade man istället gripit ett antal människorättsaktivister som velat lämna en petition till EU-delegationen.
För den politiska situationen i Uzbekistan har frigivningen av Umarov antagligen ingen nämnvärd betydelse. Det är inte troligt att han tillåts verka politiskt inom landet. Det är än så länge inte klart vilka villkor som gäller för frigivningen. Om han tillåts lämna landet kan han ansluta sig till sin familj i USA och eventuellt fortsätta att verka politiskt från exilen.