Regionen Kaukasus, eller Kaukasien, i skärningslinjen mellan den eurasiska stäppen i norr och Mellanösterns högland i söder, har ofta utgjort ett gränsland mellan kulturer och imperieintressen. De senaste i raden av imperier, de ryska, persiska och ottomanska, har alla lämnat spår i regionen och dagens Ryssland, Iran och Turkiet har stor betydelse kulturellt och ekonomiskt. Samtidigt är Kaukasus ett av världens mest mångfacetterade områden språkligt och kulturellt.
Efter Sovjetunionens upplösning präglades regionen under 1990-talet av instabilitet, tidvis öppna konflikter och stängda gränser. Men öppnandet mot yttervärlden har också lett till att de kaspiska olje- och gas resurserna har börjat exploateras i betydligt större skala och regionen – både norra och södra Kaukasus – är en viktig transitrutt till Europa. För södra Kaukasus’ del har utvecklingen också betytt ett närmande till EU som del i unionens grannskapsprogram.
De tre sydkaukasiska republikerna Georgien, Armenien och Azerbajdzjan har efter frigörelsen från Sovjetunionen upplevt turbulenta tider. Georgien och Azerbajdzjan genomgick båda perioder på 1990-talet av inre sönderfall. Armeniens och Azerbajdzjans blodiga krig om Nagorno-Karabach blev den första konflikt som utlöstes i samband med Sovjetunionens kollaps. Den är fortfarande olöst, liksom Georgiens konflikter med ryskstödda de facto självstyrande Abchazien och Sydossetien. Länderna kännetecknas idag av en stark presidentmakt, men man har valt olika vägar för sin utrikespolitiska orientering och ekonomiska utveckling.
Det ryska norra Kaukasus består av sju republiker med varierande grad av reellt självstyre. Slätten norr därom – Stavropol- och Krasnodarregionerna och republiken Kalmykien – delar vissa drag med förhållandena i Kaukasus. Sedan 2009 administreras sex av republikerna och Stavropol tillsammans från Moskva under ett Nordkaukasiskt federalt stordistrikt. De kaukasiska republikerna har en komplex folksammansättning med starka egna nationella och religiösa identiteter, som ibland kolliderat med den ryska överhögheten. Tjetjenien-krigen, det moderna Rysslands mest traumatiska konflikt, grundlade en radikalisering och en militarisering, som gör särskilt de östra republikerna till de säkerhetsmässigt mest problematiska i dagens Ryssland. Samtidigt förbereder man sig i området för vinter-OS i Sotji vid Svarta havet 2014 med stora investeringar.
Turkiet har gradvis förändrats under det senaste årtiondet. Samtidigt som arméns roll i landets affärer försvagats har Turkiet, fortfarande inom ramen för sitt kemalistiska arv, öppnat för ett bejakande av islams roll. NATO och närheten till EU har kompletterats med ett närmande till det södra grannskapet och Ryssland. Det ekonomiska uppsvinget och AKP-regeringens nya, självständiga politik gör landet till en allt viktigare aktör internationellt, inte minst i grannskapet Kaukasus och i Centralasien, dit man har kulturella band. Med den medvetna omorienteringen har Turkiet potential att utöva inflytande som medlare och ekonomisk motor mellan dessa regioner, Europa, Iran och Mellanöstern. För att det skall lyckas måste också interna konflikter och socioekonomisk utveckling hanteras, liksom frågan om hur statens ideologiska grund skall anpassas till nya förhållanden.
Mer information
Kontakta Forum Eurasien för information, projekt och samarbeten om Kaukasus eller Turkiet.
Läs artiklar på nyhetsforumet om:
This page in another language: Engelska
English 
Svenska