Centralasiens vatten: konflikt eller samarbetspotential?

I Centralasien är tillgång till vatten inte bara en fråga om hälsa och personligt och samhällsekonomiskt välstånd, utan en resurs som vid återkommande tillfällen genererat konflikter inom och mellan stater. Trots det uppenbara behovet av samordning har omfattande och långsiktigt samarbete lyst med sin frånvaro.

Forum Eurasiens projekt har resulterat i en överblick över det politiska nuläget i de berörda länderna och över civilsamhällets situation. De organisationer i regionen som besökts har bidragit med sin syn på prioriteringar och behov och utifrån det och från rapporter och tillgänglig bakgrundsinformation har Forum Eurasien producerat en översiktsbild av vattensituationen i Centralasien. För de enskilda organisationerna i Centralasien skapas genom samarbetena kontaktvägar och möjlighet till samarbeten med svenska organisationer, som kan bidra med expertis och stärka sin egen närvaro i regionen.

Forum Eurasien fåller föreläsningar och seminarier för intresserade organisationer. Organisationer eller individer intresserade av slutsatser eller diskussion,vänligen kontakta Forum Eurasien.

Centralasiens vattentillgångar

Centralasien är en till stora delar torr region där öken och stäpp varvas med några av världens högsta bergskedjor. I bergsområdena, främst Kirgizistan och Tadzjikistan, finns de glaciärer vars smältvatten bildar de stora floderna Amu Darya och Syr Darya, de huvudsakliga källorna till färskvatten i regionen. Floderna rinner genom de mer låglänta republikerna Uzbekistan, Turkmenistan och Kazakstan, och används där till både dricksvatten och bevattning av jordbruksmark.

Under sovjettiden inleddes en omfattande exploatering av dessa vattenresurser. Dammar för energiproduktion byggdes i de höglänta områdena, medan bevattningskanaler grävdes för att möjliggöra uppodling av det torra låglandet. I systemet fanns en inbyggd obalans, eftersom behovet av elektricitet är störst under vintermånaderna samtidigt som man då behöver lagra vatten i dammarna för att kunna täcka sommarens behov av bevattning. I den centralstyrda sovjetiska ekonomin kunde gas och kol transporteras från de nedströms belägna republikerna för att täcka energibehovet under vintern i Kirgizistan och Tadzjikistan.

Hårdnande konkurrens

När de centralasiatiska republikerna blev självständiga stater har konkurrensen om vattnet hårdnat. De centralasiatiska staterna har därför ett samarbetsorgan för hantering av de gemensamma vattenresurserna, men samarbetet har haltat, och periodvis ökar rivaliteten. Mellan det nedströms liggande Uzbekistan och det uppströms liggande Tadzjikistan har öppna konflikter förekommit både på regeringsnivå och lokalt i byar nära gränsen mellan länderna.

Den omfattande konstbevattningen, som till stor del används för Uzbekistans viktigaste exportgröda, bomullen, har lett till en akut kris i framförallt den nordliga delrepubliken Karakalpakistan. Aralsjön, som fylls på av Amu Darya och Syr Darya, har till stora delar torkat ut och en ofruktbar saltöken breder ut sig med allvarliga följder för folkhälsan och den lokala ekonomin.

Under senare år har tonen i samtalen mellan grannländerna blivit allt skarpare. Uzbekistan har protesterat mot upprustningen av Rogun-dammen i Tadzjikistan. Förra året beslöt Uzbekistan att träda ut ur det regionala energisamarbetet, och bidrog därmed till en ytterligare skärpning av situationen.

Den globala uppvärmningen innebär i förlängningen ännu en dimension av denna konflikt. Glaciärerna i Pamirbergen, där de stora flodernas huvudsakliga källflöden finns, visar redan tydliga tecken på att minska sin utbredning.

Även Afghanistan har delvis behov av samma vatten, men har p. g. a. kriget och den instabila regeringssituationen hittills inte kunnat hävda sig gentemot de övriga centralasiatiska staterna. En välfungerande vattenhantering, både på lokal och på mellanstatlig nivå, är alltså avgörande för fred och välståndsutveckling i hela regionen. Flera internationella aktörer, bland andra International Crisis Group (ICG), har i sina analyser av vattensituationen i Centralasien sett en risk för framtida väpnade mellanstatliga konflikter. En mängd lokala projekt pågår, med inblandning av internationella NGO:er. Fokus ligger både på att effektivisera vattenanvändningen lokalt och på att skapa bättre förutsättningar för regionalt samarbete.