Kritisk vecka i Kirgizistan

Karta över Kirgizistan

Kirgizistan går in i en avgörande vecka för landets framtid. Söndagen den 27 juni skall landet hålla en folkomröstning om en ny konstitution. Detta skall ske trots att landets södra delar så sent som för några dagar sedan skakades av en etnisk konflikt mellan kirgizer och uzbeker. Säkerhetsläget är fortfarande spänt och 400 000 av landets medborgare, de flesta uzbeker, befinner sig på flykt. Den provisoriska regeringen under Roza Otunbajeva satsar nu allt på ett kort för att skaffa sig legitimitet och få igång den politiska processen i landet. Det finns starka demokratiska och praktiska invändningar mot att genomföra omröstningen. Om valet skall ha någon chans att ses som legitimt måste den provisoriska regeringen snabbt förbättra informationen till den uzbekiska minoriteten i landet och tillåta nyhetssändningar på uzbekiska igen. Regeringen som saknar representanter för någon av landets etniska minoriteter har sedan april visat en oförmåga att beakta minoritetsproblemen i Kirgizistan.

Redan innan de etniska oroligheterna fanns det allvarliga invändningar mot hur folkomröstningen skulle genomföras. Regeringen har valt att baka ihop tre frågor till en och det är endast möjligt att säga ja eller nej till förslaget i sin helhet. De tre frågorna är antagandet av en ny konstitution som skall minska presidentens makt och införa parlamentarism i Kirgizistan, att godkänna att Roza Otunbajeva fortsätter att vara president i Kirgizistan till och med utgången av 2011 och att författningsdomstolen skall avskaffas. Speciellt allvarligt i ljuset av de senaste tio dagarnas händelser är att det en vecka innan omröstningen inte finns en officiell översättning av den nya konstitutionen till uzbekiska. Ytterligare en faktor riskerar att underminera folkomröstningens legitimitet. Det krävs nu bara att 30 % av landets knappt 3,2 miljoner röstberättigade deltar i valet för att förslaget skall antas.

Säkerhetsläget fortsätter att vara kritiskt och det är fortfarande oklart vilken kontroll regeringen har över polisen i södra Kirgizistan. Arresteringen och misshandeln av den uzbekiske förkämpen för mänskliga rättigheter Azimjan Askarov, som försökt dokumentera polisens och säkerhetsstyrkornas övergrepp, sänder en oroväckande signal liksom rapporterna att många uzbeker fortfarande är livrädda att lämna sina hem och söka hjälp. Att se till att den internationella hjälpen når fram till alla borde naturligtvis vara prioritet nummer ett, se GP. En annan potentiell fara för Kirgizistan är att landet saknar kapacitet att hantera en större protest i norra delen av landet eftersom alla resurser nu är koncentrerade i söder. Vissa forskare har också varnat för den instabilitet som kan skapas om återvändande flyktingar försöker sig på att hämnas, se VG.

Den provisoriska regeringen har de senaste dagarna skruvat upp retoriken och anklagat förre presidenten Kurmanbek Bakijev och hans son Maxim Bakijev som de främst ansvariga för att ligga bakom upploppen i södra delen av landet. Något som Kurmanbek Bakijev, som befinner sig i landsflykt i Vitryssland, och Maxim Bakijev som sökt politisk asyl i Storbritannien, båda bestämt avvisat. Det vore bättre om större resurser satsades på att dokumentera de övergrepp som bevisligen begåtts av kirgiziska poliser och säkerhetsstyrkor. Att förövare ställs inför rätta och straffas är helt avgörande för att en försoning skall kunna komma till stånd mellan kirgizer och uzbeker. Större energi borde också läggas på att övervaka och ersätta korrupta politiker och tjänstemän i söder och att säkerställa att nödhjälpen når fram även till uzbeker.

Fler artiklar på ämnet:

• Kirgizistan – Att sopa upp spillrorna och gå vidare
• Kirgizistan – Vad gör den provisoriska regeringen?
• Avgörande dag i södra Kirgizistan – Kontroll eller anarki i Osj och Jalal-Abad