Dramatik när Turkiet och Armenien skrev under historiska avtal

Det blev dramatiskt om man försökte följa händelserna vid ceremonin i Zürich i kväll när Turkiets och Armeniens utrikesministrar skulle underteckna de protokoll som tagits fram genom schweizisk medling (se SvD, DN). Protokollen finns i sin helhet här och innebär att diplomatiska förbindelser skall återupprättas och att gränsen mellan länderna, som varit stängd sedan 1993, öppnas inom två månader (se föregående inlägg).

Armeniens utrikesminister Eduard Nalbandian hade inte dykt upp till ceremonin – liksom kollegan Hillary Clinton, som möjligen försökte övertala honom att skriva under. Exakt vad som orsakade förseningen är i skrivande stund oklart. Enligt BBC rörde det sig om att armenierna inte ville acceptera ett uttalande som Turkiets företrädare hade tänkt hålla efter signerandet. I turkiska media ryktades det genast om att man trots allt från armenisk sida försökt få in en senkommen lydelse där händelserna 1915 rubriceras som folkmord. Antagligen har armeniernas inställning också påverkats av de senaste dagarnas massiva protester bland exilarmenier under den rundresa president Sargsian företog för att försvara undertecknandet. Enligt armeniska media skulle däremot Turkiets utrikesminister Ahmet Davutoğlu ha försökt få in ett tillägg om Nagorno-Karabach, en fråga som annars avsiktligt hänskjutits till separata diskussioner för att få avtalen till stånd.

Att ett så emotsett, uppmärksammat och väl förberett arrangemang råkar ut för en kris i sista stund är förstås ett tydligt tecken på hur stor den ömsesidiga misstron är. En del av det är säkert politiskt spel för de inhemska gallerierna, men det kommer i så fall att behövas även fortsättningsvis. Nu vidtar nämligen processen att ratificera protokollen i respektive parlament.

Om och när det händer kan det ha skrivits historia.

Fler artiklar på ämnet:

• Armenien och Turkiet på väg mot normala relationer?
• Chans till historiskt närmande rinner bort
• Sveriges riksdag erkänner folkmord 1915