Tbilisi

Det drar ihop sig till parlamentsval i Georgien (för mer bakgrund se tidigare inlägg samt exempelvis Hans Gunnar Adén på Världen Österut). Igår fyllde regeringspartiet Enade nationella rörelsen (ENM) stadion i Tbilisi med anhängare och idag lördag är det dags för oppositionsalliansen Georgiska drömmens planerade massmöte.

Aldrig i landets moderna historia har ett val varit så ovisst – eller så avgörande. Efter lagändringar 2010 som träder i kraft i och med presidentvalet nästa år får parlamentet, som utser premiärministern, betydligt större makt. Det finns inte heller några tillförlitliga opinionsundersökningar. National Democratic Institute (NDI) genomförde med Sida-finansiering en större undersökning under första halvan av augusti, där UNM fick 37% av stödet jämfört med 12% för Georgiska drömmen bland dem som tänkte rösta. Men hela 22% svarade att de inte visste och ytterligare 21% ville inte avslöja vem de tänker rösta på.

Studentprotest utanför universitetet i Tbilisi i veckan (foto H Hallgren)

Osäkerheten har också ökat de senaste dagarna efter att ett antal filmer som visar allvarliga fall av misshandel i Gdalifängelset i Tbilisi, spritts på nätet. Reaktionen bland befolkningen blev snabb och stark, även om misshandel och hot i landets fängelser är ett sedan länge känt problem bland människorättsorganisationer. Efter några dagar blev den nyligen utsedde inrikesministern Batjo Achalaia, en nära allierad till president Micheil Saakasjvili, tvungen att gå. Valkampanjen är smutsig med upprepade försök att misskreditera motståndaren, men även om det kan tyckas att filmerna dök upp vid en märkligt läglig tidpunkt för oppositionen är det svårt för regeringen och ENM, som med flera av de tongivande personerna intakta suttit vid makten sedan Rosenrevolutionen 2003, att undkomma ansvaret.

Georgiska drömmens ledare Bidzina Ivanisjvili höll presskonferens här i Tbilisi på fredageftermiddagen. Han inledde med att tala om de olika attacker han och hans allians, som inkluderar flera av de namnkunniga traditionella oppositionspartierna, utsatts för sedan han bestämde sig för att gå in i politiken och utmana det maktmonopol ENM i praktiken har i dagsläget. Han underströk upprepade gånger att nuvarande regering är den värsta landet haft med maktmissbruk och avsaknad av fungerande rättssystem. Detta skriver förmodligen inte alla georgier under på, de som varit med om Eduard Sjevardnadzes endemiska korruption eller 1990-talets krig. De frågor som till och med ENM själva medger att de hittills misslyckats med att utveckla en strategi för – jordbruket, sjukvården och arbetslösheten – borde färemot vara givna ämnen i debatten, men nu har även ENM försökt göra dessa till sina valfrågor. Enligt Alexander Rondeli, chef för Georgian Foundation for Strategic and International Studies, är Ivanisjvilis bas ändå inte de uppåt hälften av alla georgier som fortfarande lever ekonomiskt på gränsen i självhushållningsjordbruk, utan den urbana ”intelligentsia”, som fått ta del av hans många välgörenhetsprojekt.

Bidzina Ivanisjvili (foto H Hallgren)

Just det att Ivanisjvili inte är politiker använder han som ett av sina främsta argument. Han upprepar också på presskonferensen att han ”inte kan vänta” till den dag han får lämna politiken igen, men då efter att ha säkrat demokratin i landet. Som framgångsrik företagsledare – han är multimiljardär i dollar efter affärer i framför allt Ryssland – skall han ha de egenskaper som krävs för att prioritera, delegera och inte låta egenintressen ta över. Saakasjvili har tvärtom sagt att en av de viktigaste uppgifterna är att förhindra att landet återigen tas över av ”oligarker” med tydlig adress till Ivanisjvilis förflutna.

Om ENM skulle förlora makten på måndag vore det första gången Georgien fick ett maktskifte via valurnorna och ett starkt kvitto på landets demokratiska utveckling. Även om ENM går starkast ur kraftmätningen och får majoritet kommer oppositionen att få en betydande representation i parlamentet och tvingas formulera en konkret politik, som enad allians eller ej. Även det vore ett steg framåt för demokratin.

Men det förutsätter att förlorarna på måndag accepterar valresultatet och bevisar att Georgiens politik inte måste föras från gatan. Det blir en intressant vecka.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *