Karta över Afghanistan

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon överlämnade den 18 juni 2010 en kort rapport till säkerhetsrådet om läget i Afghanistan under de tre gångna månaderna. Rapporten beskriver främst FN:s det vill säga UNAMA:s (United Nations Assistance Mission to Afghanistan) verksamhet i landet, se UNAMA.

Rapporten börjar med en beskrivning av den försämring av säkerhetsläget som skett i Afghanistan jämfört med samma tid förra året. Säkerhetsrelaterade händelser främst väpnade sammanstötningar och hemmagjorda bomber (IED, Improvised Explosive Device på engelska) har nästan fördubblats och drabbar såväl civila som de internationella styrkorna (ISAF, International Security Assistance Force), se DN, VG och SDS. Det avspeglar dels en ökad aktivitet från talibanernas sida men också att ISAF nu genomför operationer i sydöstra delen av landet, i provinserna Helmand och till viss del i Kandahar, där motståndet är mycket hårdare än i norr. Antalet självmordsbombare har uppgått till cirka tre per vecka även det en kraftig ökning. Många av självmordsattackerna är också bättre planerade och svårare att upptäcka än tidigare vilket tyder på att lokala talibaner lärt sig mer avancerade metoder av terroristnätverket al-Qaida. Antalet mord mot civilpersoner som på något sätt har anknytning till den afghanska administrationen har ökat och uppgår till sju i veckan. De flesta mord begås i söder och sydöst. Antalet trupper i ISAF uppgick i mitten av april 2010 till 102 500 man men antalet förväntas öka betydligt under de kommande månaderna då USA kraftigt ökar sin militära närvaro i Afghanistan.

FN:s 8:e generalsekreterare, Ban Ki-moon

Ban Ki-moons rapport berättar också om det arbete som pågår med förberedelser inför parlamentsvalet i Afghanistan den 18 september 2010. I valet till underhuset, Wolesi jirga, väljs 249 ledamöter varav minst 68 skall vara kvinnor. Valet sker i enmansvalkretsar i samtliga Afghanistans 34 provinser. Tio platser tillfaller Kuchinomaderna som väljs från en gemensam nationell lista. Wolesi jirgan är den viktigaste kammaren i Afghanistans parlament med huvudansvar för lagstiftningen. Mandatperioden är fem år. Under nomineringsprocessen den 20 april – 6 maj nominerades inte mindre än 2 635 kandidater varav 400 var kvinnor en förbättring med drygt 70 sedan 2005, då förra valet hölls. Ordförande i valkommissionen har utsetts och även sammansättningen av kommissionen som skall behandla klagomål mot valresultatet är nu klar. Arbete pågår med att etablera valkommissioner ute i landet. Fortfarande saknas sådana i tolv provinser.

Rekryteringen till ANA, Afghanistans nationella armé, och ANP, Afghanistans nationella polis, fortgår enligt planerna och målsättningen är att armén skall uppgå till 134 000 man och poliskåren till 109 000 man i oktober 2010. En samordning av träningen av poliskåren mellan EU och Nato pågår för att öka effektiviteten. Detta är en del i den internationella strategin att försöka överföra en allt större del av ansvaret för säkerheten inom landet på afghanerna själva.

UNAMA är också aktivt involverat i att samordna biståndsinsatserna såväl inom den afghanska administrationen som mellan olika biståndsgivare. Rapporten pekar på problemet med att en så liten del av det internationella biståndet går via den afghanska regeringen. Fortfarande slussas 80 % av biståndet utanför den afghanska statens kontroll vilket allvarligt försvårar samordningen och effektiviteten av biståndsinsatserna. Till generalsekreterarens nye representant i Afghanistan har den svensk-italienske diplomaten Staffan de Mistura utsetts från den 1 mars 2010. Han efterträder norrmannen Kai Eide som innehaft posten 2008-2010.

Den 20 juni som FN har utlyst som den internationella flyktingdagen kan det vara på sin plats att tänka på de två miljoner afghanska flyktingar som fortfarande finns kvar i Pakistan och på många sett fortfarande är marginaliserade med små möjligheter till utbildningen eller en dräglig ekonomisk framtid och därför lätt kan lockas till olika former av religiös extremism. Många unga från Afghanistan och Pakistan riskerar att försöka fly till Västeuropa för att försöka få ett bättre liv, se VG.