Vy över Osj före oroligheterna
Under de senaste dagarna har situationen stabiliserats i Osj och Jalal-Abad. Viss humanitär hjälp har börjat anlända till området och distribueras till behövande men det förekommer också rapporter om att myndighetspersoner lägger beslag på hjälpen för sig och de sina. Antalet officiella dödsoffer, se SvD och VG, på torsdag morgon den 17 juni är 191 men en annan siffra nästan tio gånger högre på 1500 offer, se DN, de flesta uzbeker, har också börjat cirkulera. Det är nu av största betydelse att den provisoriska regeringen i Bisjkek ger order om att stoppa mörkläggningen av hur många som faktiskt dött i den etniska konflikten. Sanningen måste fram om det skall kunna bli en försoning mellan folkgrupperna.
Antalet flyktingar i området uppgår till 400 000. De flesta av dem är etniska uzbeker. Av dessa befinner sig 100 000 i grannlandet Uzbekistan och 300 000 i Kirgizistan, se DN, SvD och VG. Vidden av katastrofen visar på intensiteten i attacken mot uzbekerna och är ännu en indikation på att någon planerat att skapa instabilitet i området och då använt sig av det etniska kortet. Hjälpen börjar nå fram men på grund av den stora oro som många uzbeker känner för att kontakta myndigheter och den ineffektivitet och korruption som kännetecknar den kirgiziska förvaltningen krävs en stor internationell insats att få fram hjälp också till uzbeker. Korrekt information är också avgörande för att förhindra ryktesspridning och mytbildning.
Det blir också allt tydligare hur korrupt styret av Osj har varit under förre presidenten Kurmanbek Bakijev och vilket inflytande som kriminella nätverk har haft i området. Det är dessa tjänstemän och den poliskår som nu förväntas distribuera nödhjälp och åstadkomma försoning. Här måste den nya regimen i Bisjkek visa handlingskraft och byta ut ett antal nyckelpersoner om inte hela processen skall misslyckas. Smärtsam självrannsakan är också nödvändig hos många kirgizer. Krav på att förlåta och glömma låter sig inte göra innan det klarlagts vad som faktiskt skedde.
Den provisoriska regeringen, under Roza Otunbajeva, måste också få rätt ordning på sina prioriteringar. När det finns 100 000 tals flyktingar inom och utom landet, även om vissa kirgizer börjar återvända, se VG, måste all kraft inriktas på att förhindra en mänsklig tragedi. Regeringen verkar klamra sig fast vid att folkomröstningen den 27 juni och ett parlamentsval därefter på något sätt skall få allt att börja fungera igen. Det finns mycket stora demokratiska invändningar mot att genomföra folkomröstningen i södra Kirgizistan. Hur skall man kunna garantera information, säkerhet och möjlighet att delta i valet för alla de uzbeker som är på flykt eller svårt traumatiserade av vad som hänt den senaste veckan.
Kirgizistan är ett land som befinner sig mycket nära upplösning med en svag regering i Bisjkek med ett antal politiker som manövrerar inför kommande parlamentsval och tycks ovilliga att säga obehagliga sanningar om läget i landet och oförmögna att avskeda de korrupta tjänstemännen i söder. Utan en internationell insats av fredsbevarande styrkor ter det sig inte sannolikt att uzbekerna kommer att känna sig säkra i Kirgizistan. Mitt i denna tragedi är det också viktigt att komma ihåg att grogrunden till mycket av det som skett står att finna i den ekonomiska kris som pågått i Kirgizistan de senaste 20 åren. Det har skapat den sociala grogrunden till explosionen vi har sett. Det undandrar ingen personligt ansvar, men om nya oroligheter skall undvikas måste den ekonomiska utvecklingen börja gå åt rätt håll. Väst har ett stort intresse av detta eftersom en stor del av heroinet i Ryssland och EU kommer via smuggelvägar som passerar Osj. Korruptionen kan endast minskas på allvar om ekonomin växer så att folk kan få jobb och tjänstemännen i förvaltningen rimliga löner. Det hela börjar dock med att antalet dödsoffer räknas korrekt och att de mest korrupta inom förvaltning, polis och inrikestrupper avskedas.
English 
Svenska