Efter massakern i Andizjan 2005, då uzbekisk militär öppnade eld mot demonstranter och dödade minst 187, men enligt vissa uppgifter flera hundra, inledde EU omfattande sanktioner mot landet. Bit för bit har dessa sanktioner hävts och nu ser det ut som om den sista delen – vapenembargot – också är på väg att tas bort, enligt ett beslutsutkast inför EU:s utrikesministermöte på måndag 26/10, som EU Observer tagit del av.
Enligt det ursprungliga EU-beslutet den 14/11 2005 ska sanktionerna omprövas en gång per år, och nu den 14e november är det alltså dags igen. Delar av de ursprungliga sanktionerna har redan tagits bort. Inreseförbudet för ett antal uzbekiska politiker hävdes redan 2007.
Det preliminära beslutet har mött kritik från människorättsorganisationer. Omprövningen skall, enligt de ursprungliga villkoren från 2005, ske mot bakgrund av en bedömning av utvecklingen i Uzbekistan med avseende på mänskliga rättigheter. Ett mer specifikt krav ställdes på Uzbekistan att acceptera en oberoende internationell utredning om Andizjan-händelserna. Någon sådan utredning har inte skett. Så vad har EU för skäl att häva sanktionerna nu? EU Observer citerar motiveringen i beslutsunderlaget till ministermötet på måndag:
“With a view to encouraging the Uzbek authorities to take further substantive steps to improve the rule of law and human rights situation on the ground and taking into consideration their commitments, the Council decides not to renew the remaining restrictive measures set out in the Council Common Position [of 2008],”
Det tycks alltså som om lyftningen av sanktionerna ska förstås som en uppmuntran till framtida förbättringar av människorättssituationen snarare än en belöning för redan genomförda förändringar. Uzbekistan deltar i återkommande samtal med EU om mänskliga rättigheter, men förutom avskaffandet av dödsstraffet förra året finns hittills inte särskilt mycket konkreta framsteg att peka på. Detta upprör människorättsorganisationer som anser att ett upphävande av sanktionerna i nuläget riskerar att sätta ett dåligt exempel och urholka EU:s trovärdighet.
”The Uzbek government’s record in international relations is not good, inter-regionally or internationally. Their relations with their neighbors swing all over the place. You can buy favor for a short time but is that worth selling out on your principles? It’s not only about what Uzbekistan thinks of the EU, it’s about what Kyrgyzstan, Turkmenistan and Russia sees the EU doing, and what messages it sends.”, säger Jacqueline Hale från Open Society Institute (OSI) till Eurasianet.
EU har hela tiden försökt balansera vikten av principfasthet mot handels- och säkerhetsintressen. Tyskland har länge varit pådrivande för att häva sanktionerna, dels p. g. a. sina handelsintressen i landet, men också, tycks det, utifrån ett ideologiskt motstånd mot sanktionsverktyget. När Uzbekistans relationer med EU och USA försämrades 2005 genom sanktioner och internationella protester närmade sig landet istället Ryssland och Kina. På senare tid har man dock åter ökat samarbetet med västmakterna. Kanske vill EU nu uppmuntra den trenden i tron att detta i längden ska leda till förbättringar också på människorättsområdet.
English 
Svenska
[…] väntat beslöt EU:s utrikesministrar igår att upphäva vapenembargot mot Uzbekistan (se tidigare inlägg), den sista av de sanktioner som infördes efter Andizjan-massakern 2005 då ett stort antal […]