Enligt preliminära data från presidentadministrationens Centrum för Strategisk Forskning ökar antalet polygama förhållanden i Tadzjikistan. Omkring 10% av männen beräknas leva med mer än en hustru. Liksom i de övriga länderna i Centralasien är månggifte olagligt i Tadzjikistan och straffbart med flera års fängelse. Alla äktenskap måste enligt lagen registreras hos det statliga organet för civilståndsregistrering (ZAGS med en rysk förkortning).
Men i ett religiöst samhälle håller inte alla med om att familjerelaterade frågor skall hanteras av myndigheterna och många imamer ger sitt stöd till månggifte. På så sätt kan en man registrera legalt giftermål med sin första hustru och med de lokala religiösa företrädarnas välsignelse uppnå social acceptans för att senare ingå äktenskap med flera hustrur. Men även om det är socialt accepterat att ingå äktenskap enbart genom den religiösa proceduren (s k nikokh) innebär det naturligtvis att de nästkommande hustrurna kommer att stå utan rättsligt skydd. Enligt centrets Firuz Saidov, intervjuad av ferghana.ru, avstår också i undersökningar de flesta kvinnor från att svara på frågan vilken hustru i ordningen hon utgör i familjen.
Historiskt förekom polygami i Centralasien främst bland de mer framstående familjerna. Förutom att flera hustrur kom att bli en markör för makt och välstånd utgjorde systemet ett sätt att säkra släktens fortlevnad i barnlösa förhållanden – utan att den första hustrun måste överges och vanäras. Under tsartiden tilläts i stort sett det traditionella samhället fortgå utan inblandning, men efter det att sovjetmakten upprättats i Centralasien förbjöds månggifte 1924 tillsammans med andra vedertagna traditioner, som det mycket spridda brudpriset (kalym). Men trots periodvis mycket hårda kampanjer för att transformera och sovjetisera samhället levde traditionerna kvar i den privata sfären. Även under sovjettiden förekom alltså fenomenet med polygami även om det inte syntes i statistiken, men det har tilltagit efter självständigheten.
En traditionellt grundad praxis har alltså kommit att återupptas på grund av förhållandena i Centralasien sedan Sovjets sammanbrott. Tadzjikistans blodiga inbördeskrig 1992-97 krävde tiotusentals offer, varav de flesta var män i vapenför – och familjebildande – ålder. När den centralstyrda ekonomin föll samman drabbades också Centralasien hårt och Tadzjikistan med liten självständig industri och sviterna av kriget blev det fattigaste landet i det forna Sovjet. Rädslan för ett liv i fattigdom gör att giftermål som andra- eller tredjehustru till välbärgade män ses som en möjlighet. Äktenskapet ses alltså, trots avsaknaden av legala rättigheter, som en tillräckligt stark garanti för att kvinnan inte skall hamna i nöd.
En annan social förändring som påverkar familjebildningen, viktig även i Kirgizistan och Uzbekistan men mer än någon annanstans i Tadzjikistan, är också en effekt av fattigdomen och bristen på arbete – arbetsmigrationen. Det bedöms att långt över en miljon tadzjiker arbetar och lever utomlands, framför allt i Ryssland och Kazakstan. Av dessa är en majoritet män, även om också många kvinnor lämnar landet för arbete (och i vissa fall hamnar i prostitution i exempelvis Gulfländerna). Effekterna blir ofta drastiska och i många byar blir i stort sett bara kvinnor och äldre människor kvar. I en sådan situation kan polygamt giftermål ses som enda möjligheten till en anständig tillvaro. Dessutom gör männens långa bortavaro, där de ofta hamnar i en helt nya miljö i de ryska storstäderna, att de distanseras från familjen och livet därhemma och startar nya relationer. I en sådan situation har kvinnan som lämnats ofta mycket svårt att utverka någon form av ersättning (inte minst om äktenskapet bara ingåtts på religiös grund – se t ex en artikel från RFE/RL om män som ”skilt sig” per sms).
I samma undersökning framgår också att antalet skilsmässor ökar i landet, något som säkert delvis förklaras med effekterna av arbetsmigrationen. Men ökande polygami som lösning på fattigdomens problem är en mycket vansklig metod. I ett samhälle där de flesta – till skillnad från för hundra år sedan, då det uppskattas att endast 0,3% av kvinnorna var läskunniga – får en grundläggande utbildning och kommer i kontakt med olika aspekter av dagens samhälle, är det lätt att inse att månggiftestraditionen skapar problem – exempelvis om den första, lagligt vigda hustrun inte är överens med maken om idén med flera hustrur. Men det får också följder för barnen som växer upp i äktenskapet – vid skilsmässa eller makens frånfälle står hustru och barn utan arvsrätt.
På grund av den fattigdom många, framför allt kvinnor, i Tadzjikistan tampas med verkar månggifte på många håll vara på god väg att bli socialt accepterat och det hörs återkommande röster, även från kvinnliga aktivister, om att det vore bättre att acceptera och legalisera fenomenet. Regeringen har hittills vägrat ge efter för det man ser som religiöst bakåtsträvande, men allt tyder på att polygami kommer att finnas kvar så länge man inte lyckas komma till rätta med grundproblemet – landets desperata ekonomiska situation.
English 
Svenska