- Barn, uppskattningvis i åldrarna 8-14 år, deltar, tillsammans med några vuxna, i skörden på ett bomullsfält utanför Samarkand
Den numera ökända bomullsskörden i Uzbekistan pågår nu sen några veckor tillbaka – ökänd p. g. a. det omfattande utnyttjandet av skolbarn som fortgår alltsedan sovjettiden. Förra året nämnde jag på detta forum att det fanns rapporter som tydde på minskat barnarbete. Men i år syns inga sådana tecken. Under senare år har den internationella kritiken ökat, och flera stora klädkedjor har proklamerat bojkott av uzbekisk bomull.
2008 skrev Uzbekistan på ILO:s konvention 138 mot barnarbete, men trots det fortsätter man alltså. I slutet på förra och början av denna vecka såg jag väldiga busskaravaner med skolever på väg till bomullsfälten längs vägarna i provinserna Jizzax, Samarkand och Qashqadaryo. Varje karavan utgjordes av i genomsnitt ca ett trettiotal bussar med vardera 20 platser . Det är tydligt att Uzbekistan, under rådande ekonomiska omständigheter, inte klarar att leva upp till sina internationella åtaganden.
Jordbrukssektorn står för drygt 26 % av landets BNP, och bomullen är den i särklass viktigaste exportgrödan. Men dess lönsamhet bygger på att skördearbetet till stor del genomförs oavlönat. Så medan miljontals arbetslösa uzbeker söker sig till Kazakstan och Ryssland för att kunna försörja sina barn, måste barnen ut på fälten och göra sin patriotiska plikt. Uzbekistan är idag världens näst största bomullsexportör och den femte största producenten. Men det sker på bekostnad av utarmade jordar och ett överutnyttjande av vatten som orsakar Aralsjöns uttorkning – en av de allvarligaste pågående miljökatastroferna i världen. I längden borde det alltså inte anses hållbart att fortsätta med bomullsodling i denna skala. Men regeringen tycks inte se några alternativ. All jordbruksmark i Uzbekistan ägs av staten och arrenderas ut till bönderna, och det är på förhand fastställt hur stor andel som ska besås med bomull.
Det har diskuterats hur tufft detta arbete egentligen är för barnen. Är det inte i själva verket ett skönt avbrott i skolarbetet, ungefär som de potatisplockarlov man hade i Sverige fram till mitten av förra seklet ? Sanningen är nog att det skiljer sig väldigt mycket åt beroende på elevernas bakgrund och deras föräldrars samhällsstatus. För ca två veckor sedan samtalade jag med en ung man på tåget mellan Bukhara och Samarkand. Han tillhörde den välutbildade medelklassen, och mindes bomullskörden under skolåren som en tid av föräldrafritt umgänge. De hade ett ackord på tio kilo per person och dag (från andra har jag hört 25 kilo och det har förekommit uppgifter om så mycket som 40 kilo). Men dessa medelklasselever hade helt enkelt köpt den föreskrivna mängden från traktens bönder för en billig penning och sedan ägnat dagarna åt att dricka öl och spela kort. Han medgav dock att de elever som kom från landsbygden faktiskt hade arbetat. De hade ”en annan inställning” till kroppsarbete, och dessutom hade de antagligen inte råd att köpa bomullen.
Det finns alltså väsentliga skillnader både i fråga om arbetsperiodens längd (från ca en vecka till uppemot två månader) och i fråga om hur slitsamt arbetet är. Det är tydligt bomullskörden för många skolelever är en svår tid – som dessutom inverkar negativt på skolarbetet. Det är ofta fortfarande mycket varmt i Uzbekistan under september och oktober när skörden pågår, och då och då rapporteras om dödsolyckor i samband med arbetet.
Den internationella bojkotten tycks alltså än så länge inte ha någon effekt, vilket troligen beror dels på svårigheterna att spåra ursprunget på bomull, och dels på Uzbekistans regerings oförmåga att under rådande ekonomiska förhållanden hitta något alternativ till den invanda hanteringen. Ett tredje skäl är förmodligen att även den internationella textilindustrin har ett behov av vinstmarginaler. Den amerikanska jätten Cargill uppgav förra året till Sveriges radios reporter Andreas Hedfors att de inte tänkte bojkotta uzbekisk bomull förrän det finns en officiell rapport, som helst stöds av Uzbekistans regering.
English 
Svenska
Det blir inte lätt för klädkedjor att bojkotta uzbekisk bomull för att:
1)det kommer aldrig bli en officiell rapport som stöds av Uzbekistans regering;
2)klädkedjorna i utvecklade länder kommer inte att ha sina Spring 2011 collection levererat i tid, dessutom blir flesta anställda på t.ex. H&M eller Zara i hela Europa arbetslösa;
3)barnen i fattiga familjer plockar hellre bomull och tjänar lite pengar än går i skolor där de inte lär sig mycket. dessutom befinner sig samtliga lärare på bomullfälten i alla fall, det blir bomullplockning för alla skolelever alltså.
Alla intresserade i bomull, internationella aktörer samt människor från regeringsnivå till den nivå där vanliga familjer befinner sig, vill ha sin del av kladdkaka. Sorligt men sant.