Enligt de första uppgifterna efter att vallokalerna stängt har 65 % av väljarna i Kirgizistan deltagit i folkomröstningen om ny grundlag och 90 % av väljarna har röstat ja till den nya grundlagen. Kirgizistan tar därmed ett steg i riktning mot parlamentarism. Parlamentet och regeringen blir landets politiska nav och inte som tidigare presidenten. Vägen ligger nu öppen för parlamentsval höst 2010 och presidentval i slutet av 2011. Mandatperioden för parlamentet kommer att vara fem år och inget parti kan vinna mer än 65 av 120 platser i det nya parlamentet. Presidenten väljs på sex år och omval är inte möjligt. Den stora utmaningen för Kirgizistan är nu att bilda stabila regeringar som kan ta itu med den lång rad av problem som finns i landet. Den omdelbara effekten för den provisoriska regeringen blir att den nu kan räkna med ett internationellt erkännande och en ökad legitimitet, se DN, SvD och VG. Den ryske presidenten har i ett uttalande från Kanada där ha befinner sig på G-20 möte uttryckt sin skepsis mot att parlamentarism kan fungera i Kirgizistan, se DN.
Oroligheterna i södra delen av landet för två veckor sedan då uzbeker och kirgizer drabbade samman kastade sin skugga över omröstningen. Det verkar dock som många uzbeker röstat i hopp om en nystart för landet. Det exakta förloppet i den etniska konflikten är inte klarlagda men de långsiktiga strukturella problemen som ligger bakom upploppen är tydliga och något som en ny regering måste ta itu med. Kirgizistan har under 20 år successivt blivit ett land där statsmakten har monterat ned sin roll. Det har lett till att uzbeker och kirgizer varit tvungna att mer och mer falla tillbaka på vänner, släktingar och affärsrelationer för att kunna överleva. Många förtvivlar om att någonsin kunna skapa sig en framtid i Kirgizistan. En utveckling speciellt tydlig i södra Kirgizistan av denna utveckling är att livet blir knutet mer till den etniska gruppen. Många talar om etniska grupper som lever parallella liv. Detta reducerades i ett etniskt hat och mobbvälde i den akuta fasen för två veckor sedan.
Uzbekerna har koncentrerat sig på sin traditionella verksamhet inom affärsliv och handel och där har det varit svårt för kirgizer att ta sig fram. Kirgizer har sett sin framtid inom administrationen, polisen och militären. En effekt har blivit att säkerhetsstyrkorna idag nästan enbart består av kirgizer, vilket gör att uzbekerna hyser en i många fall berättigad misstro mot att bli rättvist behandlade. En ideologisk betoning på kirgiziskhet har också skett alltsedan den förste presidenten Askar Akajevs sökande efter landets rötter och betonande av den mytiske nationalhjälten Manas på 1990-talet.
En ny kirgizisk regering måste våga diskutera skyddet för minoriteterna i landet, samtidigt måste uzbekerna i söder vara mycket lyhörda för den oro för att Kirgizistan skall hotas som stat som finns hos många kirgizer. Speciellt uzbekiska krav på autonomi får många kirgizer att se rött. Det finns också flera starka kriminella nätverk som har stort politiskt inflytande genom omfattande mutor och personkontakter. Det avgörande är dock att få ordning på ekonomin och få igång en ekonomisk tillväxt igen så att staten kan återta nödvändig auktoritet. Det är inte omöjligt att vara ett fattigt land och ha en fungerande demokrati. Indien är ett lysande exempel, men det kräver politiker som ser till hela landet och inte bara sin klan eller etniska grupp. Här finns det anledning till oro i Kirgizistan. Många politiker har varit korrupta eller med ett alltför lokalt eller regionalt fokus. Framtiden får utvisa om det parlamentariska systemet kommer att sovra fram politiker med större resning än systemet med stark presidentmakt gjorde. Dagens folkomröstning är bara ett första stapplande steg på en lång vandring mot demokrati och välstånd.
Den ryske presidenten Dmitrij Medvedev har redan uttryckt sin tveksamhet inför ett parlamentariskt system i Kirgizistan som han menar riskerar att bli för svagt och inte kunna hålla ihop landet. Medvedev oroar sig för hotet om upplösning och att islamiska extremistgrupper skall komma till makten eller kunna verka i landet. Ryssarna har också tidigare uttalat sig mycket kritiskt om de kirgiziska myndigheternas oförmåga att stoppa narkotikan som passerar genom Kirgizistan, främst genom Osj, på väg till Ryssland och Europa.
[…] Askar Akajev hade tillskansat sig skulle överföras till parlamentet. Konstitutionen antogs i en omröstning den 27 juni, trots att södra delen av landet, framför allt staden Osj med omnejd, bara två veckor […]